Tjällmora-Forsvik, lite historia före år 1936
Lennart Rapp 2011-06-20, 2012-01-30
Forsviks Herrgård med omgivningar
Hårswiken, dvs Forsvik, omnämns första gången 1763 i samband med att Abraham Grönberg gifter sig med Christina Charlotta Gagge.
Abraham Grönberg, född 1727 och död 1808, ligger begravd på Ingarö kyrkogård. Han var ”arrendator af Forsvik” och arrenderade stora fiskevatten kring sydvästra Ingarö. Han blev välbärgad och skänkte till Ingarö kyrka ett välbevarat exemplar av Karl XII:s bibel från 1703.
Hans son Jonas, född 1767 och död 1857, och hans dotter Anna, född 1787, tog över arrendet fram till Annas död 1859.
Att Anna Grönbergs bouppteckning uppvisar en behållning på nära 16.000 riksdaler inklusive en mängd fina inventarier och att gården hade egen mangelbod vittnar om att man var av ”fint folk”, och som därför respektfullt tilltalades ”Demoiselle” respektive ”Herr”.
Forsviks arrendatorer räknades uppenbarligen till socknens ståndspersoner, d.v.s. socialt likställda med adel och präster. I Ingarö kyrka var läktarens tredje bänkrad reserverad för ”ståndspersoner från Bergvik, Forsvik och Bergudden”, enl. beslut av kyrkstämman 1869.
Enligt Axel Quists bok om Värmdö skeppslag ”uppfördes där under 1700-talet en byggnad som ännu (1937) kallas Gamla herrgården”.
Huset är byggt i karolinerstil med brutna tak även på gavlarna, s.k. valmat mansardtak. På 1930-talet fanns ännu rester av en mindre parkanläggning på sjösidan i form av grusgångar som korsade och omgärdade gräsmattan, en ”halv fransk trädgård”, vilket framgår av Gunnar Leche´s akvarell från 1932.
År 1861 tar Skräddarmästaren Adolf Fredrik Söderström över arrendet av Forsvik. År 1883 inflyttar lantbrukaren Gustaf Ludvig Svensson, född 1845.
Ludvigs far, Gustaf, var fogde (inspektor) på Brunn under 1800-talets senare hälft. (Ludvigs bror, Carl August, blev präst, vars son Hakon grundade ICA). På Brunn träffade ”Ludde” bland annat pastor Flygare, som var präst på Ingarö år 1873-77. Han blev god vän med Calle Cederström flygbaronen som tillträdde arrendet på Brunn 1895 och han omnämns som ”Den gamle trotjänaren i Cederströmska familjen” i en liten minnesskrift med anekdoter, ”Cederströmiana”,av prästen Axel Jonsson, som kom ut 1918.
Marika Stiernstedt, författare och gift med ”Calle på Brunn”, beskriver ”gamla Ludvig Svensson” vid ett möte i mellandagarna år 1900 i samband med att Kolströms krog brann ner som ”rödhårig som en räv men med bra nog grått i, osvikligt glad och en av de vänligaste människor jag träffat, därtill språksam”. När Ludvig sedermera skulle begravas lär vagnen med likkistan från Mariefred oförklarligt ha åkt förbi avtagsvägen till kyrkan och tagit en sväng förbi Brunns gård för att ”göra en sista visit i hemgården”, innan den slutligen kom till Ingarö kyrka.
Ludvig var gift med Wilhelmina, ”Mina”, Lindblad vars far, hade Bergvikskvarn och således var ett gott parti. Den gamla fiskarstugan i backen nedanför Herrgården byggdes på med en övervåning i stående timmer. Matsalen försågs med en utsirad kakelugn, serveringslucka till köket mm. Troligen bidrog Minas far till bygget. (I ”Steffanssons”, som det kom att kallas, bodde Nisse Steffansson från 1932 till 1973 och senare hans dotter Ebba till 2005.)
Ludvigs döttrar, Gerda och Signe, förestod en flickgrupp, ”S.K.O.J.” (Vad bokstäverna stod för förblir en hemlighet!), för likasinnade, där Gerda var ordförande och i vilken Lisa och Nanny Lindblom från Västeräng, Elin och Sigrid Landström från Lillängsdal och Signe Eriksson, syster till Ivar Eriksson, från Finnsveden deltog. ”S.K.O.J.” var en avancerad form av syförening där man hade mycket skoj. Ringar togs fram med SKOJ ingraverat. Man företog resor tillsammans och ordnade hippor och bjöd in folk till träffarna. Det fördes livliga diskussioner och skrevs protokoll från ”styrelsesammanträdena”. En protokollbok finns bevarad och är en underhållande läsning. Man sydde kläder till fattiga nyfödda som barnmorskan fördelade efter behov. (Flickorna blev sedan stommen i den syförening som prästen Torsten Wanngård började med 1925 och som hade sin sista basar sommaren 2007.)
År 1911 stod ”Gerdas villa” klar vilket troligen var en 30-årspresent till Gerda från morföräldrarna. (Villan kallades under många år för ”Doktorsvillan” beroende på att den under 1920- och 30-talet beboddes av Doktor Hjalmar Eneström.)
År 1911 annonserade Ludvig i tidningen Saltsjöbaden om uthyrning av sommarlägenheter.
Annons år 1911 i tidningen Saltsjöbaden
Kartan till vänster visar aktuellt område och lägenheter.
Forsviksområdet enligt av en karta från 1904 över Forsvik N:o 1 (Blyertsanteckningarna
gjorda senare)
Familjen Svensson bodde kvar till 1919. Lite tidigare, den 18 juni 1917 hade Forsvik N:o 1
sålts till Harry Ax:son Johnson, som flyttade in i stora villan på Tjällmora och som övertog
uthyrningen.
Förutom Hjalmar Eneström som hyrde doktorsvillan fram till 1936 då området styckades av AB Tomtcentralen, kan nämnas stadsarkitekt Gunnar Leche som bebodde Herrgården på
somrarna år 1927-36.
Tjällmora
Tjällmora var ursprunglig namnet på det ställe som arkitekt Lars Israel Wahlman ritade 1902-1906 åt grosshandlare Karl Ludvig Lundberg, som då nyligen hade blivit verkställande direktör i NK.
År 1917 köpte Harry Ax:son Johnson stället. Harry, född 1881, var en av sönerna till skeppsredaren och generalkonsuln Axel Johnson, och var sekreterare i kungliga utrikesdepartementet och legationsråd. Han fick två döttrar varav den ena, Madelaine född 1916 startade och drev ”Kennel Tjällmora” för irländsk terrier. Han lät bygga ett högt spjälstaket, mot väster ända upp till och förbi Karlsdal, innanför vilket blodhundar (kopplade!) gick på vakt. (Rester av staketet finns kvar.)
I huset vid ångbåtsbryggan bodde trädgårdsmästaren som hade hand om växthusen belägna utefter stranden österut. (Rester finns kvar och är delvis införlivade med ett sommarhus) Vatten till växterna togs från dammen strax ovanför.
Harry, eller Axelsson-Johnson som han kallades, hade sin stora mahognybåt, Gersime, förtöjd från bryggan österut till en stenkista, som fortfarande kan skönjas under vattnet. Badhuset stod på den tiden ute på bryggan.
Kommunikationen med Forsvik skedde mest på sjön. På land fanns ”den övre vägen” som kom fram vid dammen och ”den nedre vägen” som gick via en lång träspång och kom fram nära trädgårdsmästarbostället.
Tjällmora och Forsvik blir sommarstugeområde
AB Tomtcentralen i Stockholm köpte och lät stycka Tjällmora och Forsvik enligt styckningskartan nedan.
Den 25 september 1936 fanns att läsa både i Svenska Dagbladet och i Dagens Nyheter om ett sportstugeområde som nyligen öppnats. Dagen innan hade vägen till Kolström öppnats för biltrafik.
